trettiokilosresan

Känner det är mycket som tynger ner mig och min familj. En jävla sjukdom som drabbat min svärmor redan 08 och fick återfall förra januari och nu ett till återfall. Detta verkar vara av ett värre slag. Sambon, jag och bebi var hem till henne igår och då hon berättade det. Kunde inte hålla tillbaka tårarna. FAN! Helvetes jävla skit sjukdom som tar och förstör så mycket. Att dessutom sjukvården inte tagit henne seriöst när hon haft ont gör det hela inte bättre. Hon har haft så mycket motgångar så jag kan inte ens räkna upp dom på två händer. Jag ville inte visa jag är ledsen och inte min sambo heller. Vill ju vara starka för henne, men FAN.

Hennes resa började redan 08 då hon strax efter gift sig med sin sambo hittade en knuta i bröstet. Hon ignorerade det och åkte till Thailand på honeymon i 3 veckor och när hon kom hem åkte in och kollade upp det. Visade sig vara en tumör på vänster bröst ca 3x3cm stor. Hon gjorde en tårtbitsoperation och förminskade även det andra bröstet så de skulle bli jämnstora. Fick därefter strålning och cellgiftbehandling. Knutan hittades i januari och vid september 09 ett år efter avslutad kur så var det dags för återbesök och hon påtalade då att hon kännt som en ärta i bröstet som tårtbitsoperationen gjort på. Detta ignorerades och hon skickades hem. På några veckor kände hon igen och den hade växt, åkte in och visst det var en tumör till. Då beslutades det att hela det vänstra bröstet skulle tas bort. Inte det högra "det behövdes inte". Operationen gjordes tror jag i början av 2010 typ januari. Såret som blev efter bröstet tagits bort läkte inte som det skulle. Huden runt om började ruttna. Helt svart var det, hon visade mig och det såg inte bra ut alls. Tillslut sprack allt upp och ett sår på 10x6 cm visade sig. Försökte göras hudtransplantationer för att få huden läka men allt ruttnade bort. Nu mer är 1 år efter detta så har hon fortfarande detta öppna sår!! Hon kan knappt duscha, måste på omläggning hela tiden. Hon får aldrig slappna av alltid sköta om detta. Fantomensmärtor är bara en del, och detta är ju inte cancern detta är ju efter operationen. Samtidigt som detta skitet händer så fortsätter ju cancern leva loppan. Och hon fick i sommras reda på att hon har kronisk cancer och nu måste det bara hållas i schack. Hon gjorde nyligen en röntgen och se om det spritt sig och det verkar det gjort. :S Hon har ont i hela kroppen. Inte i musklerna utan i skelettet och har hittat en knuta till i ljumsken stort som ett fågelägg. Behöver jag förklara hur hon mår? Detta är en tragedi för oss alla, och jag önskar av hela mitt hjärta jag hade kunnat hjälpa henne att få bort den hära helvetes sjukdomen!!!!!!! Jag tycker synd om min sambo och hans brödrar att deras mamma är sjuk och min bebis och kusinerna att se farmor så sjuk. :S Hon vill så gärna orka och får så dåligt samvete när hon inte gör det. FAN.

MÖG CANCER. :'(

På torsdag får vi besked hur illa spridningen är. Så vi går på nålar här hemma.

Susanne, vi älskar dig! <3

Ibland när jag försvinner så är det för jag och min sambo behövs på andra ställen än i bloggen och i bantning. Så ni vet.